När man saknar någon så mycket som jag gör. Då är det jobbigt. Min förebild, en av mina allra bästa vänner, min syster.. Som alltid är så långt borta. I Stockholm och jobbar hela tiden men ibland är i Halmstad hos sin kille och sina schäfrar i deras hus på landet. Min enda, underbara syster, som jag önskar kunde träffa mig så mycket oftare. Jag önskar och önskar att månaderna ska gå snabbt så jag får träffa henne igen. Jag vet aldrig om hon kan fira jul med oss, om hon kan titta på mina dansuppvisningar eller tävlingar, om hon kan komma på min eller min bror Anders födelsedag. Hon försöker verkligen, men hon är ju så älskad av många. Hon har hennes pojkväns familj, hennes mamma och hennes bröder på hennes mammas sida. Och sedan har hon oss. Pappa, hennes svärmor som är min mamma, farmor och mig och Anders. Jag förstår att hon har svårt att hinna med alla men jag önskar att vi kunde träffas oftare. När något händer i skolan är det henne jag vill prata med. När allt är fel och jag vill krama om någon är det henne jag vill krama. Hon är min syster. Hon är en av de människor jag ser upp till mest. Hon är en av mina käraste vänner. Hon är min gudmor, en stor del av min familj. Det är hon som förstår mig. Vi står varandra så otroligt nära, älskar varandra så otroligt mycket. Men vi hörs väldigt sällan och ses inte ofta. När jag behöver henne vet jag att hon är ett telefonsamtal bort, oavsett vart hon är, och det är jag tacksam för. Men jag kan inte hjälpa att önska att hon vore hos mig. Hela tiden, ofta!
Jag tänker aldrig på att hon är min halvsyster. För mig är hon min helsyster, min underbara, älskade syster!
Tårarna rinner ner för mina kinder när jag tänker på hur mycket jag saknar henne. Ingenting har hänt, det är bara den stora, tomma, saknaden.
Jag älskar henne så mycket! Tänker på henne varje kväll innan jag ska sova. Hon försöker att träffa mig, Anders, pappa, min mamma och farmor så ofta hon kan. Det vet jag. Men när man älskar en person så här mycket. När den man alltid kommer behöva hela livet, är älskad av så många. Då kan man inte låta bli att känna saknad.
1 kommentarer
Annika
15 Dec 2013 21:03
Bästa älskade syster! Vilket fint inlägg. Inte visste jag att du hade skrivit om mig. Blir alldeles rörd. Värmer i mitt hjärta. Älskar dig nu och för alltid ❤️
Kommentera